Fordon och maskiner görs allt mer självständiga och behöver då kunna ”se” sin omvärld för att fungera. Det är möjligt tack vare att radartekniken blivit allt mindre. Men hur kan vi använda alla dessa radarsensorer utan att de stör varandra? Den utmaningen har Hans Hellsten och Emil Nilsson tagit sig an.
Det fanns en tid då en radarutrustning var en stor otymplig anordning som kunde väga 300 kilo. I dag kan en bilradar väga några gram och rymmas i din handflata. Hans Hellsten har under ett långt forskarliv inom försvaret och i industrin deltagit i en fantastisk utveckling. 2015 blev han adjungerad professor på Högskolan i Halmstad.
Universitetslektor Emil Nilsson har länge studerat och forskat på mikrovågsteknik och växlat mellan att arbeta med radiokommunikation och med radar. Han har i många år varvat jobb inom industrin med arbete på högskolan.
En stor utmaning
Tillsammans började de, när Hans kom till högskolan, fundera på en utmaning som följer med den allt mer använda radartekniken. Starkt förenklat behöver en radar skicka ut mycket starka signaler för att sedan kunna ”se” genom att fånga upp de svaga ekon som studsar tillbaka. När många radarsensorer ska samverka i till exempel ett fordon uppstår risken att de stör varandra, vilket kan få svåra konsekvenser.
Det Emil och Hans nu utvecklat, och fått patent på, är en teknik som ska dela upp radarsignalerna i kanaler så att de kan samexistera utan störningar.
– Det här görs redan när det till exempel gäller signalerna från mobiltelefoner där man genom smarta metoder för frekvens- och tidsuppdelning kan hantera ett mycket stort antal samtal utan att de stör varandra. Men ett röstsamtal behöver betydligt mindre ”utrymme” än en radar. Det är betydligt svårare att få många radarsignaler att samsas och någon standard för detta finns inte i dag, berättar Hans.
Ensamma om lösningen
Det här låter ju som ett angeläget problem som borde engagera massor med forskare, med tanke på att radartekniken används allt mer. Men trots detta bedömer Hans och Emil, efter att ha gjort omvärldsspaningar, att de är ensamma om sin lösning. Och intresset är stort bland företag som arbetar på området.
– Det är många som är intresserade, men de vill ha en mer mogen lösning för att våga satsa på det fullt ut, säger Emil.
Patent är beviljat. Men att söka patent var en omständlig process, och med detta och mycket annat har Emil och Hans fått gediget stöd av HH Innovation.
Värdefull hjälp
– Varken jag eller Emil är experter på det där. Vi är i högsta grad tekniker och patentjuridik är inte vårt område. Vi har fått värdefull hjälp att formulera vad det egentligen är vi har tagit fram och också fått hjälp med ekonomiskt stöd för processen, säger Hans.
– Vi har också fått hjälp med omvärldsbevakning och med att titta på olika affärsmetoder, hur det här kan förpackas så att det kan säljas eller på något annat sätt komma till nytta i industrin, berättar Emil.
Deras forskning skulle kunna komma till nytta i förbättrade radarsensorer i självkörande bilar. Andra områden skulle kunna vara drönare, elflygplan och industrirobotar.
– Den grundläggande drivkraften i det här arbetet är ju att det är roligt. Men det är också mycket viktigt att känna att det kan komma till nytta, säger Hans.
Emil och Hans är båda mycket nöjda med stödet de har fått från HH Innovation.
– Det är jätteviktigt att det finns ett sådant här stöd. Vi har, utöver till exempel omvärldsbevakning, patentansökan och förpackning fått allmän guidning i hur vi ska ta detta vidare – att se affärsmöjligheterna i det vi gör.