Hästunderstödd terapi och rehabilitering

Hästar har funnits i Henrika Jormfeldts liv sedan hon var i sjuårsåldern.

– Det är fantastiska djur. När man umgås med hästar slappnar man av och de ger dig direkt feedback om du inte är närvarande. Om jag inte släpper stress och jobbfrågor när jag är med mina hästar märks det direkt – de börjar protestera genom att till exempel inte vilja ta på grimman eller genom att gå åt fel håll – det händer aldrig när jag lugn och fokuserad.

Henrika har gått den långa vägen in i vårdyrket. Hon började som sjukvårdsbiträde inom omsorgen för människor med utvecklingsstörningar, sedan arbetade hon som mentalskötare för att till slut studera vidare till specialistsjuksköterska med inriktningen psykiatrisk vård. Hon värnar särskilt om patienter med varaktiga psykiatriska diagnoser, som schizofreni och andra psykostillstånd.

Många fördomar

– Det är en diagnos som det fortfarande finns många fördomar och stigman kring. Många människor är rädda och tror felaktigt att människor med schizofrenidiagnos är särskilt farliga. Våld och utagerande beteende bottnar istället i andra orsaker som exempelvis kränkningar och djup frustration. När en människa inte mår bra kan det vara svårt att upprätthålla rutiner kring sömn, mat och fysisk aktivitet. Flera studier visar att personer med varaktig psykisk ohälsa också har ökad förekomst av kroppsliga sjukdomar och att livslängden i genomsnitt kan vara så mycket som 20 år kortare än hos övriga befolkningen.

När Henrika Jormfeldt efter sin disputation vid Lunds universitet 2007 började forska intresserade hon sig för den kroppsliga hälsan hos människor med psykiatrisk sjukdom. Detta blev en naturlig vidareutveckling av hennes avhandling som hette just ”Dimensioner av hälsa hos patienter i psykiatrisk vård”.

– Tidigare läkemedel för de här patienterna gav många svåra biverkningar och förändrade beteenden. För ett par decennier sedan kom andra generationens läkemedel, som bland annat påverkar patientens ämnesomsättning och aptit. En inte ovanlig biverkning är därför att även yngre patienter utvecklar metabolt syndrom med bukfetma, diabetes och hjärt- och kärlsjukdom.

Öka den fysiska aktiviteten

Henrika har tillsammans med en grupp forskare på Akademin för hälsa och välfärd drivit en forskningsstudie där man arbetat med att, genom olika aktiviteter, få patienterna att förändra sin livsstil mot det bättre, bland annat med mer fysisk aktivitet.

– Det behövs en attitydförändring kring personer som har de här diagnoserna, även inom vården. Som medarbetare i vården konfronteras man ofta med de till synes olösliga problemen hos patienter som kommer tillbaka om och om igen. Finns inte konstruktiva redskap i vården är det lätt att även som vårdare förlora hoppet och känna att det inte är meningsfullt att försöka stödja personen till positiva livsstilsförändringar.

Just nu är Henrika Jormfeldt mitt inne i en forskningsinsats där hon kombinerar sitt stora intresse för att utveckla psykiatrisk omvårdnad och att förbättra situationen för personer med psykosdiagnos med sin passion för hästar. I samarbete med brukarföreningen IFSAP Halmstad (Intresseförening för schizofreni och andra psykoser) anordnar hon gruppverksamheter för föreningens medlemmar. En grupp om fem personer får under fem söndagsförmiddagar med två veckors mellanrum tillsammans arbeta med hennes hästar, samtala och fika. Totalt kommer under hösten och våren fyra grupper att ha varit med i projektet.

Umgås med hästar och varandra

– Region Halland erbjuder sedan några år Grön rehabilitering för människor som drabbats av till exempel utmattning eller depression, men den grupp som ingår i detta projekt omfattas inte av den insatsen. Interventionen i vårt projekt är densamma som i Grön rehabilitering men genomförs en halvdag varannan vecka, och syftet är att dra nytta av de goda effekterna av att umgås med djur och natur. Det handlar också om att erbjuda deltagarna möjlighet till aktivitet i grupp och att hjälpa dem hitta motivation till att utöka sina aktiviteter.

– Många personer med den här problematiken träffar annars mest personal inom vården och kan i övrigt ha ett ganska tomt, ensamt och passivt liv, säger Henrika.

Under en söndagsförmiddag hinner deltagarna umgås med hästarna, ha ett gruppsamtal om sina känslor och behov och äta en måltid tillsammans. Utöver Henrika är hennes familj och en medarbetare i psykiatrin med och möter gruppen.

– Deltagarna kommer ut och rör på sig tillsammans och blir successivt mer öppna och socialt aktiva. Vid ett tillfälle mådde en deltagare dåligt och övervägde att söka sig till psykiatriska kliniken, men med lite uppmuntran gick det bra att delta i gruppen och något sjukhusbesök behövdes inte, berättar Henrika.

Inspiration från HH Innovation

Eftersom detta är ett forskningsprojekt får deltagarna regelbundet fylla i svarsformulär om hur de mår och om sin livskvalitet, hur de ser på sin hälsa och sina möjligheter att återhämta sig. Under forskningsprojektet mäts också hur mycket deltagarna rör sig under dagen.

– Vi vill se om man genom en sådan här satsning kan öka deltagarnas fysiska aktivitet och välmående.

Henrika Jormfeldt har haft kontakt med HH Innovation i planeringen av forskningsprojektet och i resonemang om hur man kan ta projektidén vidare så att den kunskap som genereras kan komma till nytta i samhället.

– De är så positiva och har varit ett jättebra bollplank för mig. I den akademiska världen fokuserar vi ofta på brister som ett led i att granska varandras arbete konstruktivt. Detta är både nödvändigt och bra, men kan ibland också dränera en på en del av drivkraften för arbetet. Hos innovationsrådgivare Staffan Enting och HH Innovation har jag fått massor av glada tillrop, uppmuntran och inspiration.

En metod att sprida

Vad vill då Henrika ska hända med hennes arbete med hästar och personer med psykisk ohälsa?

– Jag skulle vilja att det här blir en vedertagen metod, ett alternativ och komplement till traditionell vård och medicinsk behandling, som kan sprida sig så att fler kan få nytta av den. Min målsättning är att utarbeta en modell för hur insatsen mer strukturerat skulle kunna finansieras inom ramen för det vård- och stödutbud som finns idag, säger hon.

Henrika Jormfeldt erkänner att hon ibland funderar på vad hon håller på med när väckarklockan ringer klockan fem på söndagsmorgonen och hon ska upp och sätta en deg och förbereda för att ta emot sin grupp.

– Men det är så givande. Det blir ett ganska sammansvetsat gäng och varje eftermiddag har jag den där varma, goda känslan i magen – att detta var väldigt väl använd tid. För den här gruppen erbjuds annars mest medicinsk behandling – det måste finnas alternativ som på ett kunnigt och medmänskligt sätt tillgodoser viktiga grundläggande mänskliga behov.

Hon ser också sina hästar i ett delvis nytt ljus nu:

– De är så mycket klokare än vad jag tidigare har insett. De kan vara ganska tuffa mot mig ibland, men jag märker ofta att de anpassar sitt beteende och är mycket mer hänsynsfulla och försynta när de har att göra med människor som inte är så vana…

Text och bild: KommuniMera